Wettex is my second name

Hjälp, vad trött jag är. Känner mig som en urvriden disktrasa. Började på nytt jobb förra måndagen och vi rivstartade verkligen. Går nu en 15 veckors utbildning som behandlar allt från förvaltningsrätt till röstvård.  För att vara så tidseffektiv jag kan tar jag varje morgon med mig en väska med stallkläder till jobbet så att jag på eftermiddagen kan åka raka vägen till stallet med bussen eller med Maria. Sedan är det mockning och fixande och donande och ridning fem dagar i veckan. Sedan ska ju allt hemma också fixas så det gäller att inte vara slö Men det funkar tycker jag. Kommer bli enklare sedan när jag får önska mina egna arbetstider. Då kan jag rida på morgonen ibland istället för i kolmörkret på kvällen. Kommer bli finfint det.

Har sett på många andra distansbloggar att den senaste trenden verkar vara att köpa en snordyr orienteringslampa som hjälp i klmörkret. Även jag skulle vilja ha en sådan men just nu sparas mina slantar till en bil. Hoppas på att kunna inhandla den i januari. Så skönt att kunna koppla på en transport och sedan tuta iväg med Ossie vart jag vill Tomten kanske vill köpa en lampa till mig? Eller ett par ridbyxor eller en ny hjälm?

Träningen av Ossie knallar på som vanligt. I onsdags löshoppades hon och på imorgon är det dags igen. Kul med organiserade träningar där man kan träffa andra hästar och människor. Omdömet om Ossies hoppteknik var att hon var försiktig, smidig och lovande (som arab då – hon kan ju aldrig bli ett halvblod som hoppar 150-160 cm ). 

I lördags hoppade vi i ridhuset och det gick riktigt bra med lite coachning från en annan tjej i stallet. Jag muttrade lite om att både jga och Ossie är värdelösa på att beräkna avstånd och att det därför känns som ett rent lotteri huruvida vi ska komma över hindren smidigt eller mindre smidigt. Tjejen såg då hon tittade på oss att vi har ett bra grundtempo men att Ossie slår av något på farten de sista tre stegen innan avhoppet vilket gör att det blir pannkaka av det hela. Lite mer drvining på slutet och några smckningar så stämde helt plötsligt avstånden klockrent. Vad kul det helt plötsligt blev att hoppa Ännu ett exempel på hur viktigt det är att få andra ryttares synpunkter och iakttagelser (inte bara tränares) på hur ens egen ridning ser ut.

Söndagen tänkte jag ägna åt att hitta nya vägar runt stallet. Gick ju jättebra – inte alls. Gick åt skogen fullkomligt. Vägbeskrivningen var; förbi korna och balarna och sedan direkt höger innan asfaltsvägen. Ok, förbi korna och balarna och där är asfaltsvägen, då ska vi ta höger här….Hmmmm…hon kan väl inte ha menat att vi skulle igenom ett stängsel?! Spejade åt alla håll men hittade ingen väg. Gick tillbaka och såg en mycket lerig traktorväg som gick rakt ut på ett gärde. Den fick det bli i brist på andra vägar. Trav och skritt i tung lera trodde jag skulle vara jobbigt för Ossie men hon kämpade på med spetsade öron och tyckte att det var underbart att få vara ute.  Ibland blir jag lite avundsjuk på hennes träningsvilja. Tänk om jag också tyckte att livet lekte om jag snörade på mig löparskorna och begav mig ut i 25 cm tung lera på ett fält. Jag vet ju hur jag skulle reagera – skulle spotta och fräsa inom 20 minuter och drömmande längta till det fina elljusspåret bakom vår lägenhet.

Något jag däremot inte är avundsjuk på är Ossies humör sedan några dagar tillbaka. Hon är en riktigt sur brunstmärr av sällan skådat slag. Öronen ligger bakåt och hon är sur på folk och fä. Till och med bästisen Sharitsa kan få ett litet morrande via boxgallret ibland. Valackerna i stallet är Ossies kärleksobjekt, varenda en av dem. Så fort hon ser dem ställer hon sig bredbent med svansen på rumpan och sedan fullkomligt forsar det ur henne. Hon är så äcklig! Hoppas att detta inte vara länge till. Enda gången hon är glad är när man rider ut.

Inbjudan till distansgalan är utkommen och jag tycker att det verkar vara ett mycket spännande program som bjuder på varierat innehåll med bra föreläsare.

http://www3.ridsport.se/ImageVault/Images/id_2049/ImageVaultHandler.aspx